Kung över livet.

"Jag är 15 år gammal och fick diagnosen Aspergers Syndrom för ungefär 4 år sedan.
Till en början förstod jag nog inte riktigt vad det var, men när jag verkligen insåg att jag var annorlunda kändes det som att hela världen rasade under mina fötter.
Jag trodde att alla visste, att alla såg. Det kändes som att alla kollade snett och viskade när jag gick förbi.

Jag led av en svår depression. Jag fick kämpa mig upp ur sängen på morgonen. Jag fick ångestattacker och raseriutbrott nästan varenda kväll.
Jag sket i att gå på lektionerna, jag satt ofta inne på toan och grät. Jag var så rädd att någon skulle höra mig, att någon skulle se hur svag jag var.
Jag åt nästan ingenting, jag vågade inte ens gå in på Ica utan att hålla mamma i handen, men till och med då fick jag panik. Jag rasade i vikt och vägde knappt 30 kg, 12 år gammal.

Efter många timmars pratande med psykolog och kurator på BUP beslutades det att jag skulle sluta gå i skolan. Efter någon månad fick jag börja vara på stallet, och ha en typ av praktik. Men i början var jag så rädd att jag var tvungen att åka hem efter bara någon timme. Jag fick börja äta antidepressiva mediciner och dricka matersättning.

Efter ett tag började jag prata, jag kunde vara där själv utan mamma och pappa. Jag hade inte en ända vän utanför stallet, så jag spenderade alla eftermiddagar där.

När jag skulle fylla 13 år träffade jag en kompis, jag sov över där nästan varje helg, varje lov, alla lediga dagar. Med henne vågade jag synas. Jag började äta mer och mer, jag växte.

Jag vågade visa mig på allmänna platser, jag vågade prata med andra människor. Genom henne och stallet har jag fick jag massor av vänner som stöttade mig genom allt.

Jag fortsatte min praktik på stallet med en lektion med en lärare i veckan fram till sommarlovet 2012. Efter lovet började jag i skolan igen, i nionde klass. Jag kunde ingenting.

Nu går jag sista terminen i nian, jag har betyg i alla ämnen jag har, förutom ett. Jag har kommit in på gymnasium. Jag har många vänner som alltid finns där för mig, jag har en underbar pojkvän.

Jag är stark"



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0