Jag anser att ha en bästa vän är bättre än att ha ett stort kontaktnät.
En bästa vän vet man att man kan räkna med oavsett vad som än händer.
En människa behöver någon som står en nära hjärtat, en bästa vän.
En bästa vän är en trygghet och någon man alltid kan räkna med.
Vissa kanske hävdar att ett stort kontaktnät är bättre eftersom då har man många att vända sig till och då har man en stor krets omkring sig. Jag kan hålla med om detta till en viss del. Men vad spelar det för roll om man har ett stort kontaktnät om man inte har någon speciell att räkna med i alla lägen?
Några kanske har blivit huggna i ryggen av flera så kallade "vänner" så att de har svårt att kunna tro att det faktiskt finns bättre bästa vänner än dem som de har stött på. Därför känner de kanske att det bara är bra att ha ett stort kontaktnät där det går att välja att vara med olika personer från dag till dag.
Jag kan förstå sådana människor, det är svårt att ha tillit till folk efter att ha blivit huggen i ryggen gång på gång av dem man trodde skulle finnas där livet ut.
Men jag tycker att man aldrig ska ge upp hoppet, för det finns flera människor som likt en själv sitter i sin ensamhet och önskar att de hade haft en bästa vän exakt som du.
Om man alltid är med flera olika personer från dag till dag, hur ska man då kunna veta vem som finns där när man behöver den som mest? Det är en anledning till varför man ska ha just en speciell människa i sitt liv, en bästa vän.
Tobias Harding skriver i sin blogg med rubriken "Vänskapens Filosofi" den 15 Juli 2007 att "vänskap är ett svårt begrepp". Han berättar att den romerska filosofen Marcus Tullius Cicero tyckte att den största vänskapen bara kunde existera mellan människor som tillsammans siktar mot det goda. Vidare säger Harding att vänskap är lättast att få mellan människor som har likadana åsikter. Detta är något som jag kan hålla med om eftersom mina närmaste vänner och jag i princip tycker likadant om saker och ting. Men naturligtvis kan det vara bra att inte hela tiden tycka lika utan att kunna ha olika åsikter och ändå vara vänner. Ingen är perfekt och ingen har alla rätta svar, utan det är viktigt att ändå kunna acceptera varandras olikheter.
Harding anser att en person kan hjälpa och stödja en vän men den ska även kunna ge tillbaka. Jag håller med Harding i det han säger, som man blir bemött ska man bemöta andra tycker jag.
Ju äldre jag blir desto mer märker jag av att det är betydligt mycket bättre att ha en bästa vän än ett stort kontaktnät.
När jag var yngre och omogen dvs så tyckte jag att det var "coolt" att känna många och ha en bunt med vänner. Men med tiden började jag glida ifrån en del så kallade "vänner".
Jag har hamnat i en period då jag känner att jag hamnat på botten. Allt känns meningslöst och jag känner mej ensam, men vem finns här för mej nu när jag behöver det som mest? Det är nu under den här depressionsperioden som jag hamnat i, som jag märker att mina så kallade vänner egentligen bara är tillfälliga "vänner".
Det är nu som jag märker av vilka som verkligen bryr sig om mej och verkligen är mina riktiga vänner.
Det är nu som jag börjar undra, vart dom där så kallade "vännerna" har tagit vägen, de som alltid sa att de alltid skulle finnas där för mej vad som än hände.
Det är nu som jag börjar inse att min mamma hade rätt då hon alltid sa att jag inte skulle skaffa mej så många vänner, att det räcker med att ha ett få tal äkta vänner som jag vet att jag alltid ska kunna räkna med oavsett vad.
Jag har börjat märka att det stora kontaktnät jag haft bara har velat vara med mej när jag mått bra, bara för att ha kul för stunden, men idag när jag inte mår bra verkar jag inte vara någonting att ha för dom så kallade "vännerna" jag hade i det stora kontaktnätet. Jag har märkt att när folk börjar märka av att man mår dåligt så börjar de höra av sej mindre och mindre och tillslut hör de inte av sej alls.
Det är vid sådana här tillfällen man behöver en riktig bästa vän. För en bästa vän finns där när ingen annan finns, en bästa vän hjälper dej upp när du nått botten, en bästa vän ställer alltid upp, ALLTID.
Men även om man inte har någon där ska man kunna klara sej själ. Man måste lära sej att vara stark i sej själv och även fast det är svårt så kan man klara av det, det kan man. Träning ger ju färdighet och det är sant. Så NEVER GIVE UP.