Never take something for granted.

Du är din egen fjärrkontroll.

Har du nån gång känt av den där känslan att du känner på dej att du inte borde göra nått men du gör det ändå?
Har du nån gång tänkt på en sak men vetat att du inte borde tänka på det men ändå tänker på det och aldrig slutar tänka på det?
Varför vet vi men gör ingenting åt saken?
Varför låter vi oss själv skada oss själva med det vi gör då vi ändå vet att det vi gör och tänker är fel?
Vi vet att det gör mer skada en nytta men ändå fortsätter vi, varför?
Vi ska inte behöva sitta och plåga oss själva med dåliga saker och framförallt så ska inte någon annan få plåga oss med dåliga saker och tankar.
Om vi ändå vet vad som är dåligt för oss varför håller vi inte avstånd ifrån det då?
Varför vill vi ändå sitta och plåga oss själva och sen ångra att vi gjorde det?
Hur går vi emot dom här sakerna och tankarna som skadar oss?
En bra början är iallafall att man vet att det man gör ja det är ju fel.
Att det dåliga vi gör och tänker gör mer skada för oss än nytta.
Man måste fightas emot det, man måste gå emot dom där dåliga sakerna och tankarna, inte låta dom få styra. Dom är inte din fjärrkontroll, det är du som är din egen fjärrkontroll. Ta kontroll över kontrollen, det är ett måste för att kunna må bra. Visserligen är det lättare sagt än gjort men du? NEVER GIVE UP.

 

Never give up.

ingen kan förstå hur det känns förens den själv gått i samma skor.

Det där uttrycket är så sant som det är sagt.
Helt klart.
Du som gått och även går igenom eld och lågor kan sitta och berätta hur det känns, hur ont det gör, hur mycket det tar kål på dej men den personen eller dom personerna man berättar det för kan ALDRIG RIKTIGT förstå hur det VERKLIGEN känns, ingen alls kan göra det förutom den som gått igenom samma skit inte ens en sådan person kan förstå dej riktigt egentligen eftersom våra tänkande och kropps reaktioner inte alls är likadana, om ni förstår hur jag tänker?
Du kan alltså sitta och berätta för en vän att du mår jätte dåligt pga att du exempelvist saknar en viss person som brukade betyda hela världen för dej, nej rättare sagt var hela din värld för hur ska man kunna leva i en värld när man inte har sin värld? Men du kan i alla fall sitta och berätta i år för en vän hur lidande det är men den personen kommer ALDRIG kunna förstå på riktigt hur det verkligen känns för just DEJ. För denne personen tänker inte som du och känner inte som du. Även om vi önskar att någon skulle kunna förstå oss så finns det inte en enda människa som kan förstå hur just DU känner över dom saker som tär dej i tu. Folk kan sitta och säga att dom förstår dej och att dom vet hur det känns men i det där finns en lögn, för dom kan inte förstå dej, inte helt i alla fall. Dom kanske förstår dej till en viss del för att dom kanske varit med om nått liknande men dom förstår dej verkligen inte upp till 100% och det kan dom inte heller göra som sagt.
Hur mycket man en önskar och vill att någon ska kunna förstå en och hjälpa en så går det inte.
Den enda som verkligen kan förstå dej och hjälpa dej är du själv.
 
/ never give up.
 

Välkommen till min nya blogg!

Mitt första inlägg.

RSS 2.0